Lizzie var min älskling, som jag saknar mycket.
 Mentalt stabil, tyvärr 1-2 på höfterna (nu motsvarande C-D)
Så några valpar fick hon aldrig.
Vaktade gjorde hon hemma, och det skulle hon ju göra,
gick någon hon inte kände rakt in fick dom snällt stå i ett hörn 
tills jag kom och sa till Lizzie  att det är ok, 
då kunde hon bli larvigt inställsam istället.
Vi tränade mycket lydnad Lizzie och jag, hon var jätteduktig, men vi tävlade aldrig, även om hon hade klarat det galant.

Godistjuv var hon, kände alltid när någon i huset hade godis och lyckades oftast leta upp och äta upp det. Hon lyckades även med konststycket att plocka bort och lämna pappret kvar på Geishachoklad.
Älskade att gå och pipa med pipdjur,
och ökade pipandet om det var någon som blev irriterad
och gick hela tiden och småskrattade.
Hon älskade att retas,
aldrig elakt, utan för att hon var en clown.

Hon var en mycket speciell hund, 
som alltid kommer att finnas kvar i mitt hjärta.